Lusten att samla

Att samla är en instinkt. Som barn samlade jag på bok- och frimärken som de flesta, men även på kolapapper med fina mönster som jag klistrade in i en bok. Djur samlar också till sina bon, pinnar och bös som de tycker är mysigt. Att samla och ha dåligt minne är faktiskt inte så dumt. Ekorrar samlar ju ekollon som de glömmer var någonstans de grävde ner och sedan växer det upp en hel masa ekar. Vilken insats. Vad hade Vasaskeppet varit utan ekorrar?

Nuförtiden samlar jag på brunnslock. Tar inte med dem hem, fotograferar bara.

Här är ett par snyggingar från Tallin.

Detta hittade jag i Brooklyn, New York

Som designer samlar man på intryck och saker som inspirerar.  Det är lätt att det blir fullt i hyllan och garderoben. Då är det mer praktiskt att fotografera. 

Lissabon är ju en riktig källa till inspiration, med alla vackra hus klädda med kakel. Men jag tittade förstås också ned i gatan en del när jag var där.

Hittade då denna vackra gatumålning.

En gång besökte jag en doktor som samlade på ugglor. Det var en diger samling som upptog en stor del av den lilla mottagningen och han var själv inte helt olik en uggla. När jag frågade hur det kom sig att han började samla svarade han att det började såklart med en, sedan fick han ytterligare en av en vän som tyckte att hans uggla behövde en kompis. Därefter kom nummer tre på plats av en som noterat att han samlade på ugglor –och på den vägen var det.

Tidigare stod det en liten prydnadselefant på skrivbordet, men han tog bort den illa kvickt –man vet ju aldrig hur det hade kunnat sluta, sa han.

Har läst någonstans att samla är ett katastrofbeteende. Jag vet inte så mycket mer om det. Men själv upptäckte jag plötsligt att jag verkar samla på paraplyer, när jag plockade ihop alla och la i en låda. Rustad för en katastrofal störtskur, helt enkelt.

Vad inspireras du av? Samlar du på något?