BLUE_COLLAGE_01.jpg

Ultramarin
Enligt legenden var ultramarin orsaken till att Michelangelos målning The Entombment aldrig blev klar. De ultramarina pigmenten var alltför dyra för konstnären, och ingen annan blå än den blå färgens alldeles eget superlativ dög för Michelangelos verk. Ultramarin betyder bortom havet och har fått sitt namn efter att de dyrbara pigmenten som historiskt utvanns ut lapis lazuli fraktades lång väg över de stora haven – från norra Afghanistan till Europa. 
Den intensivt blå färgen ansågs under renässansen nästintill guld vara de pigment som skulle användas till de allra viktigaste detaljerna av en målning. Dels för att färgen var vacker, dels för att pigmenten var hållbara och inte tog skada av tiden. I äldre målningar av Jungfru Maria är hennes mantel målad med ultramarin av finaste kvalitet.
Men, hade Michelangelo levt idag hade han kanske kunnat slutföra sitt verk, för idag framställs ultramarin på syntetisk väg, och är långtifrån lika kostsamt.

Kobolt
I likhet med ultramarin har koboltblått historiskt sett varit en av de mer exklusiva kulörerna – och vissa ansåg till och med att kobolt var ett utmärkt och lite billigare substitut för ultramarin. Koboltblå är en aning mer blå än ultramarin, och får inslag av grön när den blandas med linolja. Nyansen är en förening av koboltoxid och aluminiumoxid och det var faktiskt den svenske kemisten Georg Brandt som först isolerade kobolt på 1730-talet och upptäckte att det var just det som fick glas att skifta i blått. Kobolt har fått sitt namn efter Kobold – ett väsen man förr trodde bodde i underjorden och hade makt över malmen i gruvor. Nyansen känns igen som det blå på kinesiskt porslin, och på blåfärgat glas.

BLUE_COLLAGE_03.jpg

Turkos
Alla som varit på franska rivieran har förmodligen en klar minnesbild av turkos. Havet som omsluter kusten är bländande turkost även om Côte d'Azur fått sitt namn efter den azurblå nyansen som snarare är färgen på en klarblå himmel. 
Turkos används ofta i dagligt tal för blå nyanser som skiftar i grönt, men egentligen är det den exakta färgen på ädelstenen turkos som gett kulören sitt namn. Turkos var också bland de första ädelstenar man började bryta, och de finare stenarna är än idag dyrbara. 

Royal
Royal blue, den kungliga färgen, är såväl en mörkare som ljusare nyans av azurblå och ska heller inte misstas för marinblå. Nyansen sägs ha fått sitt namn av gruvarbetare i Somerset, England, som lät göra en skrud i nyansen royal till drottning Charlotte på 1810-talet. Än idag associeras nyansen med det brittiska kungahuset, och det är även den nyansen av blå som pryder den brittiska flaggan Union Jack.

Indigoblå
Indigoblå är världens vanligaste färg och har över 4000 år på nacken. Anledningen till att den blå färgen indigo är så vanlig är främst på grund av att det är just den nyansen som ger traditionella arbetskläder sin färg, dvs blåställ. I Sverige fick vi indigo från växten vejde men i till exempel Japan utvinns den från en växt som är släkt med groblad och pilört. Traditionellt var det indigo som gav jeans sin blå färg, och på vissa platser i Japan lever kulturen med att indigofärgning ännu. DIY-entusiaster samt mindre och exklusiva jeansmakare använder fortfarande den traditionella och omsorgsfulla indigometoden för att ge jeansen den perfekta nyansen.

Himmelsblå
Liksom namnet antyder är himmelsblå den ljusa klara nyans av blå som ger himlen dess färg en klar dag. Idag kallas nyansen ibland baby blue, men baby blue refererar oftast till en ljus nyans av himmelsblå.

BLUE_COLLAGE_02.jpg

Lavendel
Lavendel är bleka nyanser av purpur, violett och lila som har en liten dragning mot grått. Namnet kommer från lavendelväxten som med sina vackra blommor sätter färg på till exempel södra Frankrike under sommarmånaderna.

Violblå
Violblå har fått sitt namn efter violblommans hjärtformade vackert lila blad, och är kanske en av de blå nyanser som används mest slarvigt i litteraturen. Det är i själva verket ganska sällan någon har violblå ögon, men i sagornas värld är det påfallande vanligt.